1 oktober 2012

Ett års kris..






Jag har absolut en "lilleman-fyller-snart-ett-år" kris nu. 
Plötsligt är han så stor! 
Jag är lycklig och ledsen om vartannat. 
Det är ju tur att han vuxit och inte är som en nyfödd bebis när han är snart ett år gammal. 
Men ändå, jag är inte alls redo!

Har haft turen och fått ett bra jobb som väntar efter min föräldraledighet och det är jag väldigt tacksam över men kanske är det just det som spökar också. 
Att denna tiden börjar lida mot sitt slut.



Skriver listor över sådant jag skulle gjort och måste hinna göra innan jag börjar jobba, har anmält mig till massa olika kurser. 
Men så plötsligt inser jag att det viktigaste just nu är att pussa, leka tittut och stapla klossar. 
Sortera 4 flyttlådor med tyger och göra fotoalbum kan man göra om något år!!

Märkligt, med vår dotter som är 7 år gläds jag bara åt att hon är så stor och klok.

Varför är första året så känsligt?!

Idag struntade vi i att veckohandla och promenerade ner till stranden och grävde i sand istället, måste njuta!

Kram Ida

3 kommentarer:

TITTILINA sa...

Ja strunt i alla måsten och passa på å njut! Det är dom stunderna man minns och längtar efter sen när man börjar jobba.

Kram

Caroline sa...

Bra val (även om det blev storhandling sen ändå väl eller?!). :)

Nellie - the Flying Hippo sa...

Mmm, känner igen det där. Jag börjar jobba om mindre än en månad och då är lilltjejen bara knappt 10 månader... Oj oj oj, hur ska det gå (för mig alltså)? Kram
ps. jag har en ny blogg, vi har slutat med Kanel & Cayenne-bloggen